Internationella Kvinnodagen

Lisa har ordet:

Det är sorgligt att man ”firar” 100-årsjubileum när det gäller Internationella kvinnodagen, med tanke på att den finns för att väcka uppmärksamhet åt faktumet att kvinnor fortfarande inte har lika rättigheter som män, i världen.
Men med hur kvinnor brukar beskrivas enbart som åhörare, vårdare och offer i de flesta sammanhang (filmer, litteratur, media) bestämde Vänsterpartiet i Älmhult sig för att trots allt just FIRA dagen och positivt uppmärksamma faktumet att halva jordklotets befolkning består av kvinnor.
Så fram kom stora, röda, doftande nejlikor och kort som på ett humoristiskt sätt belyste hur kvinnor kan slippa värderas pga klädsel, höja sin vårdstandard, sin lön och till och med kanske få en heltidstjänst inom dagligvaruhandeln. Nämligen genom att idag, år 2011, iklä sig den mustasch som gick att klippa ur kortet.
Som sagt, bra humor skapas ur tragik…
Blommorna gick åt som smör i solsken, och de flesta kvinnor uppskattade det mycket. Sedan fick Lisa en tulpan av ett vodkadoftande lokal-original, som tyckte att även ”elaka fruntimmer som hon förtjänade en blomma”. (Hennes slutgiltiga svar till honom efter att han tjatat i 10 minuter om att han ville ha en nejlika var att han fick gå och göra en könsoperation då. Det var tur han hade humor.)
Både Smålänningen och Smålandsposten förärades med blomma, och Predrag hade även ett långt samtal med SMP.
Blomsteraffären vi köpte nejlikorna av, missförstod också och trodde att nejlikor var symbol för Internationella kvinnodagen och valde därför att sänka priset på dem i det syftet (se bild). Som vänsterpartister hade vi INGA problem med att vår blomma blandades samman med Internationella kvinnodagen.
Men kanske ska vi fundera över om det här är rätt metod, att fira Internationella Kvinnodagen? Skoaffären i Älmhult hade nämligen inne en annons med rubriken: Internationella kvinnodagen 8 mars! Alla kvinnoskor -25% av priset…
Är det där kvinnokampen hamnat – och hur får man den levande igen då? Tja, fler engagerade i utåtengagemang som det här (det tog en timme…) hjälper ju till, om vi ska vara självkritiska. Och det ska vi, för att komma någon vart.
Kraft och mod, systrar!

Lisa Johnsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *