Debattartikel av Jerker Nilsson publicerad i dagens Smålandsposten.

Mona Sahlin gick ut med att deras partiledartillsättningar borde ske i en mer öppen process, där man fick veta vilka som stod till förfogande och vad för åsikter de hade som gjorde dem olika. Med andra ord som Vänsterpartiet har det.

Jag tycker det är bra av Mona Sahlin att gå ut med sin åsikt, för det fungerar inte särskilt bra i andra partier heller. Centern gick visserligen ut med vilka deras kandidater var. Men det var knappast så att det var val bland representanter från medlemmarna som fick Annie Lööf att bli partiledare, utan hon valdes bakom lyckta dörrar och har enligt senaste partisympatisörmätningen också tappat väljarandelar.
Under de senaste månaderna så har de fyra aktuella partiledarkandidaterna turnerat runt landet lokalt och regionalt samt inför media för att presentera hur de ska leda partiet om de blir valda. Det enda som vore mer demokratiskt vore att varje enskild partimedlem fick välja, som i ett traditionellt val till riksdagen, vilket för ett litet parti skulle bli en dyr och tidskrävande process.
Valberedningen lägger visserligen förslag kring vad de tycker, och de har valt Jonas Sjöstedt som ensam partiordförande, men sedan är det medlemmarna, via kongressombud, som väljer partiledare utifrån sina egna åsikter.
Jag önskar att valberedningen haft lite mer mod och även valt ett delat partiledarskap. Jag tror det på många sätt hade varit ett ännu bättre val, där den huvudsakliga anledningen varit att man hade kunnat synas mer, inte minst i lokalmedia, som mer än gärna alltid tar upp partiledarbesök i det område de bevakar.
Med två partiledare så får du mer möjlighet att sprida bevakningen, som vad man än tycker sker betydligt mer mot partiledarna än övriga medlemmar i partiet eller riksdagen. Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt är dessutom två kandidater som är tydligt medvetna om att den ekonomiska krisen ligger som grund för att ha möjlighet att rusta upp trygghetssystemen i landet.
Men det är min personliga åsikt. Det bästa av allt är ändå någonstans, att ett av de mest demokratikritiserade partiet, i form av Vänsterpartiet har den mest demokratiska processen för att få fram sin partiledarkandidat.
Valberedningen har sagt sitt. Men de som har det slutgiltiga avgörandet är de hundratals representanter för alla distrikten för Vänsterpartiet som kommer att åka på partikongressen i början på januari. Därför är det inte avgjort än.
Det är med andra ord fler som vara med och bestämma om partiledarskapet än i många andra partier vilket gör Vänsterpartiet mer demokratiskt.
Jag avslutar med ett citat från Jonas Sjöstedt, som förklarar varför han är ett av mina två förstahandsval, utöver att han, precis som Ulla Andersson, är människor som haft vanliga arbeten och vet hur det är att leva ett vanligt liv med låg lön:
På frågan om vad som blir den största skillnaden mot förut om han blir vald till partiledare säger Jonas Sjöstedt att han vill stå för ett ledarskap där många företrädare för partiet syns och tar plats.
”Jag hoppas att jag kan slå an en ton i partiet där vi lägger fram egna konkreta förslag och blir mindre av nej-parti. Jag hoppas också att vi kan utmana Miljöpartiet som det bästa klimatpartiet”, säger han till Flamman.
JERKER NILSSON

Uppdaterades: 04 jan 2012