Anförande inför omröstningen av Motion om elljusspår i Liatorp
Anförande inför omröstningen av Motion om elljusspår i Liatorp.
2009 flyttade jag till Liatorp från den lilla orten Gemla i Växjö kommun.
Gemla ligger 5 km från Alvestas närmaste motionsområde och 7-8 km från det närmaste i Växjö. I Älmhult kan man ha 2-3 mil till närmaste. Ändå hade man i Gemla på drygt 1000 personer råd att hålla sig med ett välfungerande elljusspår.
Det är kanske orättvist att jämföra oss med Växjö. Alvesta har flera elljusförsedda motionsspår i Alvesta samhälle, samt i flera av ytterområdena, som Vislanda, trots att det är en kommun som befolkningsmässigt är av samma storlek som Älmhult och som vi ofta jämför oss med.
När stormen Gudrun rasade, som är orsaken till att elljusspåret försvann, bodde jag i skånes minsta kommun, Perstorp, med endast har 6 000 invånare i hela kommunen. Där har man ändå två välskötta elljusspår i centralorten. De skador som kom till den gången lagades snabbt, trots att delar av Perstorps skogar var lika raserat som Älmhults.
Osby kommun drabbades också hårt av stormen men har även de tre elljusspår, i Osby, Lönsboda och Killeberg, som är fullt fungerande.
Så vitt jag kunnat utröna så är vi inte bara den enda kommunen i Kronoberg, utan i alla de kommuner som drabbats av Gudrun, som inte har återuppbyggt de elljusspår som fanns tidigare.
Min första investering inför flytten till Liatorp var att skaffa pannlampa för 2 500 kronor, eftersom jag visste att elljusspåret här inte var renoverat med elljus, eftersom jag springer oavsett årstid.
När jag “klev ur garderoben” som fritidspolitiker så var den här frågan den första som förvånansvärt många av de boende i Liatorp bad mig försöka att driva. De kände sig bortglömda även av de partier som påstod sig kämpa för landsbygden.
Precis som den förra motionen så handlar det här om att jobba förebyggande. Vi har sen några år tillbaka en stor gång- och löpboom i Sverige som bedöms gynna folkhälsan på sikt. Den måste givetvis hjälpas på traven även där man har det svårare att utöva de lättaste motionsformerna som existerar och inte kräver mer än att man kan se och har ett par skor.
Tack vare att många vill röra på sig så är även motionsmöjligheterna något som gör att folk väljer att bosätta sig på en specifik plats och därför kan påverka människor att inte bara flytta till centrala Älmhult.
Friskislokalen stödde kommunen med 4 miljoner i räntefritt lån samt med ytterligare 8 miljoner som borgenär för ett banklån. Friskis hade förra året ca 1500 medlemmar. Antalet boende som har motionsspåret i Liatorp som närmaste belysta motionsspår är ca 2 000, om man räknar de boende i Eneryda, Liatorp och Diö med omnejd. Kan man göra en satsning som på Friskis så måste det finnas möjligheter till cirka en halv miljon på ett elljusspår där det är just endast elen som saknas.
Liatorps motionsspår är idag i rätt bra skick och det finns ett antal engagerade i det, som bland annat gör att där vintertid finns kommunens bästa skidspår. Det är synd däremot att de som jobbar dagtid enbart kan skida eller springa under helgerna vinterhalvåret.
Motion i sig stärker det psykiska måendet och naturen kring motionsspåret höjer effekten av det måendet, som natur gör på oss människor.
I princip alla partier i Kronoberg och i riket lyfter fram vikten av en god folkhälsa, där egenhändigt utförd motion ingår. Tyvärr tycks det inte nått fram till maxialliansen i Älmhult.
Centern, som säger sig värna om landsbygden, skickade några dagar innan valet ut en broschyr, vars text går att läsa både på deras hemsida och Elisabeth Peltolas blogg, där de säger att de “vill arbeta för återuppbyggnad av elljusspår i Liatorp och Haganäs (när Haganäsvägen är klar)”.
Det enda som hörts från centerpartiet efter valet är en motion om Haganäs, trots att det i princip var bestämt sen tidigare att det motionsspåret skulle återkomma i någon form.
Det ger centern, och övriga partier, en möjlighet att stödja landsbygd och folkhälsa via vår motion.
Jerker Nilsson, ordförande