Anförande inför omröstningen för vår motion, Motion om verklig valfrihet
Anförande inför omröstningen för vår motion, Motion om verklig valfrihet. Motionen går att läsa här.
LOV Lagen Om Valfrihetssystem är infört i Älmhult.
Valfrihet låter bra, men det enda man kan välja här är utförare av vad kommunen har bestämt ska få utföras.
Att bli äldre och/eller funktionshindrad nog att behöva hjälp av andra är inte det samma som att nödvändigtvis intellektet har förtvinat.
Jag själv som aldrig brytt mig fantastiskt mycket om städning, kommer att vara betydligt mer intresserad av att bli hjälpt några gånger i veckan till Folkets Hus för att se på bio, teater eller komma ut i naturen eller ta en fika, än att få mitt hem perfekt städat varannan vecka.
Det är sannolikt att det finns de som redan nu väljer att lägga sin kraft på städningen och inte kommer ut för att den stjäl all ork.
Det är lätt att tänka att det här är anhörigas uppgift att ta hand om. Samtidigt lever vi i en tid där vi aldrig har flyttat så långt från våra uppväxtorter som många yngre gör idag, vilket minskar möjligheterna att hjälpa föräldrarna. Det är också ett stöd till åldrande makar som försöker hjälpa varandra.
Det vi vill med den här delen av motionen är skapa verklig valfrihet, där man får välja och prioritera själv vad som är viktigast i ens liv. Sociala kontakter, kulturella upplevelser eller ett rent hem.
LOV:en är valfrihet för företagen som utför de traditionella sysslorna i äldres hem. Inte för de som får den utförd och som betalar för den och som framförallt behöver den.
Socialtjänstlagen säger att biståndets ska utformas så att det stärker ett självständigt liv. Finns det någon av er som anser att självständigt liv i princip bara innefattar livets nödtorft som dagens bistånd handlar om?
Vad det gäller att-satsen med åldersgränserna så är även det något som ökar tryggheten. Man vet att man inte kommer att bli ifrågasatt, vilket är en oro en äldre person kan ha svårt att släppa även om socialnämnden hävdar att de flesta får vad de anser att de behöver. Med vår motion vet man att det kommer att ordnas en plats åt en när man känner att man inte orkar mer.
Det är dessutom ingen hemlighet att måendet i hög grad styrs av hur man mår mentalt. Upplevelser och möten är för många ett sätt att få en chans att må bättre mentalt, något de nuvarande regelverket förhindrar.
Båda våra “att-satser” gör att äldre får en möjlighet till bättre och tryggare mående. Något de inte bara förtjänar efter att ha byggt upp tryggheten i vårt samhälle idag. Utan något som även rent humant är vad de flesta av oss inser är något vi själva kommer att vilja ha, även om vi inte har möjligheten, oavsett om det beror på ekonomi eller möjligheter att ha nära släktingar i närheten som kan hjälpa oss.
I förlängningen finns det även en möjlighet att saluföra det här utåt, inte minst mot de inflyttare som förväntas komma hit. Det är lätt att glömma att även äldre människor genererar pengar för våra företag, skatteintäkter, samt statsbidrag, som idag är ca 40 000 kr per person.
Varför inte försöka få inflyttarnas föräldrar att få ytterligare en möjlighet att vilja flytta hit där deras barnbarn är och där det är tryggt att vara gammal?
Socialnämnden nämner att om motionen godtas så måste det utredas hur stora de ökade kostnaderna kommer att bli. De kommuner som infört de här att-satserna helt eller delvis har inte sett någon ökning att tala om. De flesta är som mina egna föräldrar som är i 80-årsåldern. De inte bara vill, utan kan klara sig själv och vill bo kvar i hemmet så länge det går.
Men de vill också känna trygghet och få möjlighet till andra saker än idag för att få ett liv som är värt att leva så högt upp i åldern som möjligt.
Jerker Nilsson, ordförande