Jerker Nilsson var tjänstgörande ersättare på gårdagens kommunfullmäktige i Älmhult.

Här är hans sammanfattning av mötet.

Jag kan börja med att säga att jag redan nu märker hur den lilla nervositet jag kände på mitt första talande från en talarstol, från förra landstingsfullmäktige och det efterföljande förra kommunfullmäktige släpper mer och mer. Jag var framme och pratade dels lite längre kring ett resonemang, som jag snart ska ta upp, kring budgeten samt vid några repliker och bifall till S-märkta motioner. Det känns oerhört skönt, även om jag naturligtvis är långt från fullfjädrad och tycker det är bra mycket lättare vid det jag är mest van vid, att sitta här och vara lite eftertänksam och ha mer tid på mig att slipa på formuleringarna än vid ett sammanträde.

Det som egentligen var mest anmärkningsvärt på hela kvällen var en relativt liten fråga. Nämligen den om motionen som fyra socialdemokrater hade lämnat in, om en uppräkning av vad kommunen gjort för att underlätta cyklandet och en planering över hur man tar fram mer cykelbefrämjande åtgärder.

Att de vanliga allianspartierna var emot var kanske inte så oväntat, eftersom det ingår i det politiska spelet, trots att jag ibland upplever dem rätt pragmatiska när det gäller bra frågor som inte går att ses som ideologiska till sin grund. Dock inte här, utan det var som någon från S-sidan sa, man säger Nej mot allt som kommer från oppositionen, vilket får mig lite nyfiken på hur man kommer att behandla min och Vänsterpartiets motion om ökad demokrati.

Det som gjorde mig mest förvånad var att Miljöpartiets Michael Öberg uttalade sitt stöd för majoritetens och kommunstyrelsens allt för tama “besvarad” istället för att rösta för förslaget. En av rätt få motiveringar var att man även behövde tänka på säkerheten och gångtrafikanterna, för att gångtrafikanterna är ännu mer miljövänliga…

Hur jag än vänder och vrider på det så kan cykel vara utmärkt att använda just för att man inte tappar så mycket tid som med att gå, vilket gör det lättare att välja cykeln än att gå. Du får också lättare med dig både barn och andra saker du behöver frakta, än om du ska gå.

Och kanske framförallt, eftersom man ofta lägger samman gång- och cykelleder så ser jag inte ens att det existerar en motsättning rent praktiskt mellan de två olika sakerna. Snarare tvärtom… För mig är Miljöpartiet Älmhults resonemang helt obegripligt och de borde stryka ordet “Miljö” ur partinamnet.

Vad det gäller den viktigaste frågan för kvällen, i pengar räknat, så var budgeten den stora frågan som diskuterades. Den gav många både inlägg av olika talare, om än rätt få individer som talade, och många repliker.

Jag och Vänsterpartiet gav vårt bifall till den Socialdemokratiska budgeten, och jag valde att koncentrera mig på de orättvisor som den här kommunens envisa strävan mot låga skatter och höga avgifter väljer att koncentrera sig på och den såg ut ungefär så här:

Nils Holgersson-rapporten kartlägger avgifter och taxor för flerbostadshus i alla landets kommuner. Den visar tydligt att avgifterna, som drabbar alla boende lika, ligger betydligt över medlet för vår kommun. Älmhult är i dag länets dyraste kommun för de avgifter som innefattar bland annat vatten, avlopp och avfall.

Räknat på en trea, som rapporten ovan gör, så kostar avgifterna 1804 kronor för en normal trea. Det är 27% dyrare än för grannkommunen Ljungby, som är billigast i vårt län. Man kan också jämföra med Luleå, som är billigast i landet, som har endast 1235 kronor.

Räknar man om det per kvadratmeter så har Ljungby en kostnad på 253 kr/kvm, Älmhult 323 kr/kvm och Luleå 221 kr/kvm.

Man får inse att det här bekostar, trots att det drabbar fattiga mycket mer än rika, de låga skatterna vi har i vår kommun där Älmhult ligger nästan 20 öre under expansiva och konstant satsande Växjö och 50 öre under medelvärdet för landet och ca 1:50 under länets högsta skattesats.

Men låga skatter då, kan inte det, som flera av tidigare talare varit inne på, dra hit fler människor som kan betala skatt här?

Det är ytterst tveksamt, vilket en föreläsare visade under den här mandatperiodens första fullmäktige. De som flyttar till en liten ort som Älmhult är människor som har mindre barn eller planerar att skaffa det inom kort. De efterfrågar mer kultur och möjligheter för deras barn att få gå i en bra skola, något som inte blir lätt att uppfylla när de sakerna får mindre möjligheter med sänkta skatter och vårt bad förfaller.

En av de märkligare sakern är Kd:s konstanta försvar av sänkta skatter som drabbar de det säger sig värna mest om, barnfamiljerna.

Men med tanke på deras tankar kring Vårdnadsbidraget så är jag inte förvånad. Däremot förvånas jag över de borgerligas stöd till det, eftersom det inte är i paritet med arbetslinjen.

Det låser fast kvinnor, i synnerhet invandrarkvinnorna, så att de inte kommer ut och integreras i samhället och gör det svårare för att få jobb den dagen barnen inte innefattas av vårdnadsbidraget. Det påverkar även barnens språkliga- och sociala utveckling negativt, i synnerhet invandrarbarnens.

Vad det gäller problemfamiljer så gör det att de upptäcks senare än vad de hade gjort om de gått i traditionell förskola.

Dessutom kallar många det för besparing eftersom vårdnadsbidraget är lägre än vad barnomsorgen kostat. Det stämmer inte heller. För en majoritet av kvinnorna kommer att jobba som är hemma med barnen och kommer att bidra till kommunen med skattepengar via sina löner. Jag är inte säker på om det gör att det går ihop sig i slutändan men skillnaden blir mycket mer marginell än vad majoritetens företrädare påstår.

Det här blev jag bemött på av kristdemokraten Dan Bülow och moderaten Bodil Hansen.

Den första hängde upp sig på att jag inte ville att invandrarkvinnor ska få välja själva och att jag skulle tänka på vad jag sa om invandrare.

Mitt svar var att jag tyckte det var ett problem att den som är ordförande för Allmänna Beredningen, som bland annat har hand om integrationsfrågor, inte inser att invandrarkvinnor och barn som inte kommer ut får svårt att integreras.

Bodil Hansen bemötte mig med att det inte är många invandrarkvinnor som har vårdnadsbidrag i Älmhult och att “De flesta som har vårdnadsbidrag är vanliga och normala svenska kvinnor”.

Jag påpekade att jag tar för givet att invandrarkvinnor kan söka det i framtiden. Men det jag la mest märke till var att hon sa “vanliga och normala svenska kvinnor”, vilket fick mig att fråga vilka som var de kvinnorna som hon ansåg vara ovanliga och onormala?

Det fick jag inget svar på alls.

Uppdaterades: 21 jan 2013