Skip to main content

Anförande inför omröstningen av Motion om elljusspår i Liatorp

Anförande inför omröstningen av Motion om elljusspår i Liatorp.

2009 flyttade jag till Liatorp från den lilla orten Gemla i Växjö kommun.

Gemla ligger 5 km från Alvestas närmaste motionsområde och 7-8 km från det närmaste i Växjö. I Älmhult kan man ha 2-3 mil till närmaste. Ändå hade man i Gemla på drygt 1000 personer råd att hålla sig med ett välfungerande elljusspår.

Det är kanske orättvist att jämföra oss med Växjö. Alvesta har flera elljusförsedda motionsspår i Alvesta samhälle, samt i flera av ytterområdena, som Vislanda, trots att det är en kommun som befolkningsmässigt är av samma storlek som Älmhult och som vi ofta jämför oss med.

När stormen Gudrun rasade, som är orsaken till att elljusspåret försvann, bodde jag i skånes minsta kommun, Perstorp, med endast har 6 000 invånare i hela kommunen. Där har man ändå två välskötta elljusspår i centralorten. De skador som kom till den gången lagades snabbt, trots att delar av Perstorps skogar var lika raserat som Älmhults.

Osby kommun drabbades också hårt av stormen men har även de tre elljusspår, i Osby, Lönsboda och Killeberg, som är fullt fungerande.

Så vitt jag kunnat utröna så är vi inte bara den enda kommunen i Kronoberg, utan i alla de kommuner som drabbats av Gudrun, som inte har återuppbyggt de elljusspår som fanns tidigare.

Min första investering inför flytten till Liatorp var att skaffa pannlampa för 2 500 kronor, eftersom jag visste att elljusspåret här inte var renoverat med elljus, eftersom jag springer oavsett årstid.
När jag ”klev ur garderoben” som fritidspolitiker så var den här frågan den första som förvånansvärt många av de boende i Liatorp bad mig försöka att driva. De kände sig bortglömda även av de partier som påstod sig kämpa för landsbygden.

Precis som den förra motionen så handlar det här om att jobba förebyggande. Vi har sen några år tillbaka en stor gång- och löpboom i Sverige som bedöms gynna folkhälsan på sikt. Den måste givetvis hjälpas på traven även där man har det svårare att utöva de lättaste motionsformerna som existerar och inte kräver mer än att man kan se och har ett par skor.

Tack vare att många vill röra på sig så är även motionsmöjligheterna något som gör att folk väljer att bosätta sig på en specifik plats och därför kan påverka människor att inte bara flytta till centrala Älmhult.

Friskislokalen stödde kommunen med 4 miljoner i räntefritt lån samt med ytterligare 8 miljoner som borgenär för ett banklån. Friskis hade förra året ca 1500 medlemmar. Antalet boende som har motionsspåret i Liatorp som närmaste belysta motionsspår är ca 2 000, om man räknar de boende i Eneryda, Liatorp och Diö med omnejd. Kan man göra en satsning som på Friskis så måste det finnas möjligheter till cirka en halv miljon på ett elljusspår där det är just endast elen som saknas.
Liatorps motionsspår är idag i rätt bra skick och det finns ett antal engagerade i det, som bland annat gör att där vintertid finns kommunens bästa skidspår. Det är synd däremot att de som jobbar dagtid enbart kan skida eller springa under helgerna vinterhalvåret.

Motion i sig stärker det psykiska måendet och naturen kring motionsspåret höjer effekten av det måendet, som natur gör på oss människor.

I princip alla partier i Kronoberg och i riket lyfter fram vikten av en god folkhälsa, där egenhändigt utförd motion ingår. Tyvärr tycks det inte nått fram till maxialliansen i Älmhult.

Centern, som säger sig värna om landsbygden, skickade några dagar innan valet ut en broschyr, vars text går att läsa både på deras hemsida och Elisabeth Peltolas blogg, där de säger att de ”vill arbeta för återuppbyggnad av elljusspår i Liatorp och Haganäs (när Haganäsvägen är klar)”.

Det enda som hörts från centerpartiet efter valet är en motion om Haganäs, trots att det i princip var bestämt sen tidigare att det motionsspåret skulle återkomma i någon form.

Det ger centern, och övriga partier, en möjlighet att stödja landsbygd och folkhälsa via vår motion.

Jerker Nilsson, ordförande

Anförande inför omröstningen för vår motion, Motion om verklig valfrihet

Anförande inför omröstningen för vår motion, Motion om verklig valfrihet. Motionen går att läsa här.

LOV Lagen Om Valfrihetssystem är infört i Älmhult.

Valfrihet låter bra, men det enda man kan välja här är utförare av vad kommunen har bestämt ska få utföras.

Att bli äldre och/eller funktionshindrad nog att behöva hjälp av andra är inte det samma som att nödvändigtvis intellektet har förtvinat.

Jag själv som aldrig brytt mig fantastiskt mycket om städning, kommer att vara betydligt mer intresserad av att bli hjälpt några gånger i veckan till Folkets Hus för att se på bio, teater eller komma ut i naturen eller ta en fika, än att få mitt hem perfekt städat varannan vecka.

Det är sannolikt att det finns de som redan nu väljer att lägga sin kraft på städningen och inte kommer ut för att den stjäl all ork.

Det är lätt att tänka att det här är anhörigas uppgift att ta hand om. Samtidigt lever vi i en tid där vi aldrig har flyttat så långt från våra uppväxtorter som många yngre gör idag, vilket minskar möjligheterna att hjälpa föräldrarna. Det är också ett stöd till åldrande makar som försöker hjälpa varandra.

Det vi vill med den här delen av motionen är skapa verklig valfrihet, där man får välja och prioritera själv vad som är viktigast i ens liv. Sociala kontakter, kulturella upplevelser eller ett rent hem.
LOV:en är valfrihet för företagen som utför de traditionella sysslorna i äldres hem. Inte för de som får den utförd och som betalar för den och som framförallt behöver den.

Socialtjänstlagen säger att biståndets ska utformas så att det stärker ett självständigt liv. Finns det någon av er som anser att självständigt liv i princip bara innefattar livets nödtorft som dagens bistånd handlar om?

Vad det gäller att-satsen med åldersgränserna så är även det något som ökar tryggheten. Man vet att man inte kommer att bli ifrågasatt, vilket är en oro en äldre person kan ha svårt att släppa även om socialnämnden hävdar att de flesta får vad de anser att de behöver. Med vår motion vet man att det kommer att ordnas en plats åt en när man känner att man inte orkar mer.

Det är dessutom ingen hemlighet att måendet i hög grad styrs av hur man mår mentalt. Upplevelser och möten är för många ett sätt att få en chans att må bättre mentalt, något de nuvarande regelverket förhindrar.

Båda våra ”att-satser” gör att äldre får en möjlighet till bättre och tryggare mående. Något de inte bara förtjänar efter att ha byggt upp tryggheten i vårt samhälle idag. Utan något som även rent humant är vad de flesta av oss inser är något vi själva kommer att vilja ha, även om vi inte har möjligheten, oavsett om det beror på ekonomi eller möjligheter att ha nära släktingar i närheten som kan hjälpa oss.
I förlängningen finns det även en möjlighet att saluföra det här utåt, inte minst mot de inflyttare som förväntas komma hit. Det är lätt att glömma att även äldre människor genererar pengar för våra företag, skatteintäkter, samt statsbidrag, som idag är ca 40 000 kr per person.

Varför inte försöka få inflyttarnas föräldrar att få ytterligare en möjlighet att vilja flytta hit där deras barnbarn är och där det är tryggt att vara gammal?

Socialnämnden nämner att om motionen godtas så måste det utredas hur stora de ökade kostnaderna kommer att bli. De kommuner som infört de här att-satserna helt eller delvis har inte sett någon ökning att tala om. De flesta är som mina egna föräldrar som är i 80-årsåldern. De inte bara vill, utan kan klara sig själv och vill bo kvar i hemmet så länge det går.

Men de vill också känna trygghet och få möjlighet till andra saker än idag för att få ett liv som är värt att leva så högt upp i åldern som möjligt.

Jerker Nilsson, ordförande