Framtiden för LSS-boenden i Älmhults kommun

I Älmhults kommun har man byggt upp en bra och fungerande LSS-verksamhet ( LSS = lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) med allt från gruppboende till daglig verksamhet. Man har satsat på små enheter med en engagerad och kunnig personal där brukarna blir sedda och får en chans att växa.
Nu har Attendo utmanat Älmhults kommun och vill ta över Pärlan, Kronan, Baldersgatan 21och 36 och menar att man kan driva dessa till en mindre kostnad än kommunen och med samma eller bättre kvalitet.
Att driva en verksamhet med den trygghet och kvalitet som brukarna har rätt till när vinstintresset kommer i första hand tror vi inte möjligt.
Oavsett vem som driver en verksamhet, i privat eller kommunal regi,är de fasta utgifterna som hyra och el, svåra att förhandla ner men det man kan påverka är personalkostnaden.
Välfärdsverksamhet kräver personaltäthet och det är här dessa bolag kan göra sin vinst genom att ha en lägre bemanning och fler outbildade timvikarier vilket leder till en sämre arbetsmiljö för personal och minskad trygghet för brukarna. För att brukare och deras anhöriga ska kunna känna tillit till att deras individuella behov tillgodoses krävs en personalkontinuitet och fingertoppskänsla då all förändring skapar stress och otrygghet.
Det kan vara frestande för en kommun med underskott i budgeten att lägga ut verksamhet på privata aktörer i syfte att spara pengar men kvalitet och trygghet för brukarna måste komma i första hand.
Att de privata bolagens strävan efter vinst påverkar brukare och personal har man kunnat se åtskilliga exempel på. Uteblivna insatser, bortglömda brukare, personal som inte hunnit med sitt arbete på grund av den låga bemanningen och avvikelser som nonchalerats, är bara en liten del av den kritik som verksamheter drivna av Attendo och liknade bolag har fått.
När välfärdsverksamhet väl har lagts i privata bolags händer blir det en ny upphandling när kontrakten löper ut vilket kan betyda en ny aktör var femte år och var finns tryggheten för brukarna och personalen då? Ägarna för dessa bolag plockar ut åtskilliga miljoner från verksamheterna varje år i form av vinst och den vinsten görs på vår välfärd där varje krona borde gå till det de är avsedda för.
Det finns många och mycket viktigare saker att använda våra skattepengar till än att stoppa dem i riskkapitalisternas plånböcker.
Vänsterpartiet, Älmhult

Bryr sig inte Sverigedemokraterna Älmhult om äldreomsorgen?

De rödgrönas budget innehåller en satsning på socialnämnden och utbildningsnämnden, eftersom det är kommunens kärnverksamhet och något som direkt berör människors välmående, i exempelvis förskolor och äldreomsorg.

Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiets budget har förslag på effektiviseringar. Men det är förslag på eventuella effektiviseringar från förvaltningarna, som inte ska gå ut över kommuninvånarna, och inte några krav att genomföra dem till varje pris, utan det ska diskuteras politiskt först..

Sverigedemokraterna har tidigare sagt sig värna om socialnämnden och utbildningsnämnden, men valde att under Kommunstyrelsen lägga rösten på alliansens budget.

I sitt eget nyligen utskickade budgetförslag har man dessutom sagt att man bara vill satsa halva beloppet av vad Vänsterpartiet, S och Mp vill satsa på unga och gamla.

De senaste åren har det redan genomförts stora och allt annat än lätta effektiviseringar för Socialnämnden. Det gör det orimligt att begära ännu mer press på redan hårt pressade yrkesgrupper, barn och omsorgstagare. Det enda Sd skriver i sin budget är ”Åtgärder för att slippa skattehöjningar”. Men vilka åtgärder det handlar om berättar man inte.

I vårt fall är de pengarna dessutom öronmärkta till just socialnämnden och utbildningsnämndens verksamhet, som är kommunens kärnverksamhet.

Om Sd i slutändan, efter deras egen budget blivit nedröstad, röstar för den borgerliga budgeten, så kommer det att gå ut över anställda i hemtjänsten och äldreomsorgen och alla de människor de jobbar för, som man borde värna om istället.

Den borgerliga budgeten vill spara 19 miljoner jämfört med vad vi röd-gröna partier vill göra. Menar verkligen Sverigedemokraterna att de tror att de anställda kan dra ner på så mycket mer än de redan gjort, att man kan spara in hela 19 miljoner kronor till? Det är nämligen vad 50 öres skattehöjning ger i tillskott till kommunkassan, som är öronmärkta till det Sd påstod sig vilja satsa på.

Sverigedemokraterna i Region Kronoberg tänker betydligt klokare. De är för en skattehöjning för att få verksamheten att fungera, för de inser att man inte kan slå mer på redan hårt pressad personal!

Jerker Nilsson, Vänsterpartiet Älmhult

Pride borde få vara en fest för frihet och kärlek

Vi önskar att Pride 2017 i Älmhult den 1 juni bara skulle kunna vara en härlig fest för frihet, lust och kärlek. Men tyvärr är behoven större än på länge av manifestationer för hbtq-personers rättigheter.

Taiwan blev nyligen det 23:e landet som tillåter samkönade äktenskap. Argentina, Malta och Irland har infört moderna lagar för transpersoner. I Beirut genomför man sin första Pride-festivalen. Runt om i världen går modiga hbtq-aktivister ihop för sina rättigheter och inte sällan lyckas man förändra både sina samhällen och lagstiftningen.

Samtidigt ser vi i flera delar av världen hur förtrycket mot hbtq-personer hårdnar. I Tjetjenien har myndigheterna samlat ihop hbtq-personer i koncentrationsläger och torterat flera till dötts. I Syrien och Irak kastar Daesh påstått homo- och bisexuella män från hustak. I ett 80-tal länder är samkönade relationer förbjudna.

De senaste åren har antalet hbtq-flyktingar ökat till Sverige. Man flyr från förföljelser och övergrepp, för att man riskerat fängelsestraff eller till och med mord på grund av sin sexualitet eller könsidentitet.

I juni förra året röstade riksdagen genom en ny tillfällig asyllagstiftning. Den skapar otrygghet för de flyktingar som kommit till Sverige, splittrar familjer och tvingar fler flyktingar att ta den farliga vägen över Medelhavet när de lagliga vägarna begränsas. Men den nya asyllagen slår också hårt mot hbtq-flyktingar som kommer till Sverige.

Genom den nya lagen avskaffades möjligheten att få asyl som ”övriga skyddsbehövande”. Det var relativt få flyktingar som fått asyl på denna grund, men just hbtq-flyktingar har varit tydligt överrepresenterade i denna grupp. RFSL uppmärksammade i sitt remissvar att hbtq-flyktingar skulle drabbas särskilt hårt av denna lagändring, men en majoritet i riksdagen valde att inte lyssna.

Många hbtq-flyktingar vittnar om otrygghet på sina asylboende. Allt för många tvingas bo tillsammans med just de landsmän eller till och med de familjemedlemmar man flydde från. Det har varit uppenbart att många av de lycksökare som startat asylboende de senaste åren varit lång mer intresserade av kortsiktiga vinster än att se till att personalen har rätt kompetens och att hbtq-flyktingar kan erbjudas en trygg miljö.

Samtidigt berättar många hbtq-flyktingar om att de tolkar de möter saknar kompetens att översätta ofta svåra och privata berättelser om sexualitet, könsidentitet och kärlek. Allt för ofta har tolkarna till och med själva gett uttryck för homo- och transfobi.

Att den nya asyllagstiftningen innebär att färre hbtq-flyktingar får en fristad och att fler avvisas till länder där hbtq-personer förföljs var ingen hemlighet när riksdagen fattade sitt beslut. En tydlig majoritet valde trots det att rösta för den. Politiker, statsråd och riksdagsledamöter från S, M och MP har mycket att förklara när de vill dansa i Pride-paraden.

Tyvärr är behoven större än på länge av politiska manifestationer för hbtq-personers rättigheter. Ska vårt land verkligen vara ett land som står upp för hbtq-personers rättigheter behöver den tillfälliga asyllagen rivas, hbtq-flyktingar erbjudas trygga asylboende och kunniga tolkar och vårt land behöver bli en fristad för den som flyr undan homo- och transfobi.

Hans Linde, Riksdagsledamot och talesperson för hbtq-frågor (V)

Jerker Nilsson, Gruppledare Vänsterpartiet Älmhult, ledamot regionfullmäktige Region Kronoberg